Återkomsten till landet med AC utomhus
När vi åkte till Japan trodde vi båda att vi hade någorlunda koll på vad vi hade att vänta oss, och hurdan den japanska kulturen ser ut. Fel. Vi kände till enstaka detaljer, yttringar av den underliggande kulturen, men utan sitt sammanhang. Nu har vi stora delar av sammanhanget också. Och med detta en djup respekt för Japan och den japanska kulturen.
Jag kan inte riktigt sätta ord på vad det är vi har lärt oss borta i Japan. Det är något som inte går att beskriva bara i foton, eller i prylar och godis som vi har tagit hem; faktum är att just prylarna och godiset var det vi framför allt kände till innan vi åkte. Tyckte de var märkliga och roliga. Roliga är de fortfarande, men nu när det finns ett sammanhang att sätta dem i är de inte märkliga utan fullt naturliga.
( Klicka för resten av inlägget. )
![[mood icon]](http://hemma.luin.nu/~gufo/LiveJournal/moods/sad.gif){kind=small}
melancholySista dagen i Japan
Med fem timmar till fots framför sig, och ingen lunchpaus, är det bäst att man ser till att äta en ordentlig frukost. Och då är det tur att granne med hotellet är en Starbucks.
De fem timmarna till fots nämnde jag redan igår, det är en guidad tur som heter "Walk in Kyoto, Talk in English" och drivs av en man som går under namnet Johnnie Hillwalker, eller som han egentligen heter, Hajime Hirooka.
( Mer om att gå runt i Kyoto )
exhaustedDagens Kyoto
I och med att vi har planerat att gå på guidad tur i Kyoto där enda chansen att vara med är i morgon, har vi inte egentligen turistat särskilt mycket mer än att vi har strosat runt i shoppingdistrikten och kikat in i butiker (och, vanan trogna tror jag inte att vi lyckades gå ut ur en enda butik utan att ha handlat på oss något nytt...)
( Läs mer... )
melancholyHiroshima lever och har hälsan
(skrivet den 21/8 kl 19:31 lokal tid)
Hiroshima. Namnet har helt klart sina implikationer, och torde vara ett av de mest symboliska stadsnamn som finns. Alla vet vad som hände här i augusti 1945, för lite drygt 62 år sedan. Och är det något som ger en inblick i hur Japan ser på sin historia under kriget så är det att spendera en dag i just Hiroshima.
( Mer efter klippet. )
Sappari, sappari...
(skrivet den 20/8 kl 19:37 lokal tid)
Resan hit (Hiroshima/Miyajima) var en total katastrof för vår del. Jag höll inte tillräckligt mycket koll på allt som hände vilket resulterade i att vi gick på fel tåg - åt rätt håll visserligen, men i stället för vår Hikari (stannar tämligen sällan) till Shin-Osaka hamnade vi på en Kodama (stannar typ överallt) som bara gick halvvägs, närmare bestämt till Nagoya.
( Usch då, hur gick det? )
Å nej, inte ett Onsen-avsnitt också!
(skrivet den 19/8 klockan 22:30 lokal tid)
Vi har för andra gången i våra liv tagit ett traditionellt japanskt bad. Första gången var på Hasseludden för flera år sedan, den här gången i vår ryokans privata utomhusbad (bokas en timme i taget).
( Onsen-avsnittet! )
På utflykt i Hakone
(skrivet den 19/8 kl 19:24 lokal tid)
Första kvällen i Hakone gick åt till totalt lökande. Vi lämnade inte rummet efter att vi checkat in, utan satt bara och gjorde totalt ingenting. Jag tror det behövdes, som en form av säkerhetsventil som löste ut - vår tid i Yokohama och Tokyo var så intensiva att vi helt enkelt var fullmatade med nya intryck.
Efter en natts god sömn vaknade vi så med känslan att nu är vi faktiskt redo att företa oss något nytt igen. Därför gjorde vi vår första riktigt "turistiga" utflykt den här resan.
( Så hur turistar man i Hakone? )
Hakone-Yumoto
(skrivet den 18/8 kl 15:24 lokal tid)
Så har vi lämnat stressiga storstaden bakom oss för ett par dagar och befinner oss plötsligt i Hakone på den japanska landsbygden (låt gå för att det bara tar en timme med tåg til Tokyo). Och om vi inte redan tidigare hade varit på Hasseludden Yasuragi, så hade vi garanterat känt oss bortkomna här.
( Water Temple Tokyo-3 )
Hejdå Tokyo...
Vår tid i Världens Storaste Stad, Tokyo, har snart runnit ut för den här gången. Nu har jag visserligen inte varit med om resten av vår resa ännu, men jag kan klart säga att hit vill jag åka igen. Stadens puls är helt otrolig, och det har varit oväntat smidigt att ta sig fram i en stad där bara själva stadskärnorna huserar nästan lika många människor som hela Sverige.
Dagens höjdpunkter var:
( om du klickar här... )
sadFrågestund!
Okej, ärligt talat, jag kan inte säga att vi har gjort mycket intressant idag. Vi åkte tillbaka till Tokyo från Nikko, checkade in och låg och latade oss en stund (vi sov tydligen inte så bra på futon). Därefter en snabb tur till Akihabara för att köpa *ännu* fler små DS-prylar (det här är tredje gången vi har varit dit, och tredje gången vi har tyckt oss vara färdiga med stället).
När vi hade skaffat det vi skulle och lite till (som alltid...), och provat McPork i närheten, hade mörkret lagt sig över stan, så vi åkte runt och tog lite bilder på Tokyo-by-night - eller snarare Shinjuku-by-night och Shibuya-by-night.
Eftersom jag inte har så mycket mer att säga så undrar jag: Är det något jag har missat att berätta? Vad är det som inte har framgått ordentligt?
Till exempel: Det säljs många DS i Japan. Märks det? (Svar ja, man ser folk varje dag som sitter eller står med en DS i näven, nästan alltid en DS Lite. Men för varje DS ser man hundra som sitter och skickar textmeddelanden med sin telefon.)
sleepy"Tack, det räcker"
Det lär finnas ett talesätt bland japaner: Nikko wo minakereba "kekkō" to iu na - säg inte "magnifikt" förrän du har sett Nikko, eller med typiskt japanskt ordvitsande: Se Nikko och säg "tack, det räcker".
Båda betydelserna passar in.
( Mer efter klippet. )
hungryShibuya
Tokyo kan bli rätt påfrestande efter några dagar, inte minst nu i varma augusti. Idag har vi bara orkat ta oss till Shibuya och glo runt lite på dess shoppingstråk - samt, förstås, gå in i butikerna och titta. Och handla på oss småprylar - det är hart när omöjligt för oss att gå in i en butik utan att köpa något...
Shibuya, till att börja med, är väldigt välutrustat på områdena neon och gigantiska bildskärmar. Jag har aldrig varit på Times Square, men jag tror inte jag behöver gå dit heller. Shibuya är så knökfullt av videoskärmar och neon att det sägs få både Times Square och Piccadilly Circus att kännas som småstadsföreteelser...
( Mer efter klippet. )
Utsikt över världens största stad
Tokyo är en väldigt intensiv upplevelse, inte minst nu i augusti när temperaturen ligger uppåt 30-35 grader. Trots att vi tillbringar det mesta av tiden i sällskap av luftkonditionering, är behovet av vatten närmast konstant. Det går åt några liter om dagen, och även om det kostar hälften mot hemma i Sverige (typiskt pris för en halvliter vatten är 130-150 yen i automat, ca 8-9 kr) så går det åt en del pengar per dag bara i automater.
Dagens äventyr började i Tokyos World Trade Center, för att fånga lite utsikt utan att göra som alla andra och åka upp i Tokyo Tower. Det visade sig vara ett bra val, vi var nästan ensamma 150 meter över marken och som extra bonus hade vi god utsikt över Tokyo Tower...
( Bilder! Och mer text! )
exhausted
</kongress>
Nu är den 92:a universella esperantokongressen officiellt avslutad. Det känns alltid lite vemodigt att en massa folk som man har sprungit runt och träffat åker hem till sitt, eller för den delen iväg på egna äventyr - men så är det varje gång. Och den här gången har det varit färre sådana än vanligt eftersom det kommit förhållandevis få européer till kongressen. Inte så konstigt förstås.
( Lite sammanfattning och lite om vad som kommer hädanefter... )
Japansk shopping redux
Här i Queen's, inte många meter från hotellet, finns en butik huvudsakligen tillägnad Snobben. De har allt från mobilhängen till dockor till godis till smörgåsgrillar och resväskor. På det trånga utrymmet står omkring tio anställda vars enda uppgift verkar vara att buga och skrika "IRASHAIMASEEEE~~~". Det är så många att till och med japanerna verkar göra sig lustiga över det...
De har också en hörna där föräldrar kan sätta sina barn att leka och titta på Snobben på engelska.
Man missar verkligen inte den butiken. Ute vid rulltrapporna hänger nämligen en 2-3 meter hög uppblåsbar Snobben.
Butiken bredvid är en Disney-butik.
Och här tror vi att vi är genomkommersialiserade...
Sushidags!
Det tog en dryg vecka efter vår ankomst till Japan, men nu har vi vågat oss på att beställa en sushimiddag. 14 bitar, 14 olika sorter och oj vad slarviga de är hemma i Sverige.
Hur kommer det sig att det dröjde så länge, undrar vän av ordning? Tja, för min egen del så var jag nästan rädd för att mina förväntningar skulle grusas, så mycket som jag har hört om sushi i Japan. Och några av bitarna var faktiskt rätt läbbiga, men på det hela taget var det en positiv upplevelse. Det blir nog fler.
För den som undrar vad det kostade så får två personer äta 14 bitar var (ganska små jämfört med vad man får i Sverige) och dricka varsitt glas juice (färskpressad) för strax under 5000 yen, eller 275 kr. Så det är ganska dyrt, med tanke på att en normal middag kan gå på 50-70 kr/st plus dricka.
Och som om vi inte kände oss nog äventyrliga så gick vi och köpte fyra bitar mochi till efterrätt. Inte lika lyckat :-)
Pan Pacific Hotel Yokohama
Jag tänkte ta tillfället i akt att berätta lite om vårt hotell. Inte så mycket om själva hotellet, kanske, utan snarare om de små detaljerna som skiljer sig mot vad jag är van vid från hotell på hemmaplan.
( Hoppeliskutt. )
Sovande bilar
På väg hem från en konsert (som sög, men tack för att du frågade!) passerade vi ett flertal bilar, mycket glest från varandra, som stod vid vägkanten med varningsblinkers. Minst en av dem hade motorn igång och föraren verkade ligga med stolen väldigt långt nerdragen och sova...
Jag har ingen förklaring till detta, bara ett frågetecken. Och förstås känslan av att det hade aldrig hänt i Sverige eftersom föraren hade varit orolig för inbrott eller rån... (för övrigt en kvinnlig förare i det enda fallet jag såg tydligt)
Kort och något osammanhängande inlägg, men klockan är halv ett och det är dags att sova. Precis som de mystiska bilförarna...